En fråga som jag ofta har fått när det handlar om rekrytering är om det går att lita på sina kandidater.
Med andra ord, hur vet vi att de personer som har sökt jobbet inte far med osanning när de svarar på våra intervjufrågor?
De flesta kandidater vill ju framstå i så bra dager som möjligt för att öka sina chanser att få jobbet.
Då kan det kanske vara frestande att glida lite på sanningen.
Mänskligt men problematiskt
Detta behöver inte innebära att de ljuger oss rakt upp i ansiktet, men att de kanske överdriver eller underdriver vissa saker en smula.
Det är mänskligt, men likväl kan det ställa till det under en rekrytering.
Om någon framställer sig själv som mer kompetent än vad som är fallet, kan det göra att du fattar ditt beslut på fel grunder.
Samtidigt kanske du missar en person som har rätt typ av kompetens, men som inte lyckades förmedla detta på ett lika övertygande vis.
Svepande och abstrakt
Ett sätt att minska risken för att vilseledande information ska påverka dig alltför mycket är att hålla samtalet så konkret som möjligt.
Nöj dig inte med allmänna och generella formuleringar, utan se till att få konkreta exempel på kandidaternas kompetens.
Om någon exempelvis beskriver sig själv som ”bra på att ta människor”, undersök hur detta visar sig.
Vad innebär det att vara ”bra på att ta människor”? Hur går till detta till i praktiken? När hände det senast? Och så vidare.
En person som saknar rätt kompetens kommer att ha svårt att ge dig bra exempel på denna, vilket minskar risken för överdrifter.
Mer rättvisande svar
Det bästa vore självklart att alla kandidater var hundraprocentigt ärliga så att du aldrig behövde tveka kring sanningshalten i deras svar.
Och även om många kandidater självklart håller sig till sanningen, kan vi inte räkna med att så alltid är fallet.
Däremot kan du alltid ställa rätt typ av frågor för att få mer rättvisande svar, så att du också kan göra en bättre bedömning.